Neongröna Vågen

Hej jag har en idé och ett förslag.

På sjuttio- och åttiotalet flyttade många, även mina föräldrar, från storstaden och ut på landsbygden. Skaffade barn, odlade, vävde, spelade och lyssnade på musik, diskuterade politik. De flesta barn, även jag och mina syskon, flyttade förstås därifrån så fort vi kunde. Mot utbildningar, andra erfarenheter och jobb.

Planen var väl aldrig att komma tillbaka men längtan efter ett enkelt liv nära naturen är starkare än jag kan förstå. Varför vilja spinna ull när det inte behövs? Gemenskap, familjeliv. Baka bröd, plantera träd, snickra bokhylla. Lära sig namn på djur och växter. Klättra i träd. Värna allemansrätten. Förstå hur och varför något växter, att allt hänger ihop och att vi ska ta hand om jorden som vi bor på. Jobba för en hållbar värld. Det vill jag ge mina barn.

Men det finns en stor skillnad mellan 1972 och 2012. Den heter internet. Det går att få både storstad och landsbygd. Det är det fina med denna globala värld. Du kan lätt nå New York, Paris, Kapstaden, Rio, Tokyo, Sydney. Med tåg och flyg (förhoppningsvis med ett hållbart bränsle inom en snar framtid) och framförallt varje dag i din dator.

Jag beundrar mina föräldrar och deras generation. Politiskt och filosofiskt. Det som de lärde oss. Att pengar gör oss galna, om att sjunga så att galler går i kras och att man har rätt att fråga varför. Så förstås är detta val inte svårt eller alls konstigt. Jag är bara tacksam för att jag dessutom kan jobba med det jag älskar.

Det är alltså inte ett mossgrönt liv jag förespråkar. I skogen, isolerade utan elektricitet eller vatten. Tvärtom vill jag läsa hela världens tidningar varje morgon på min läsplatta. Det är idén om en neongrön våg.

Det som krävs är ett bra, helst fritt, internet. Och ett bra, helst fritt, tågnät.

Förslaget är ett fritt och bra internet och en fri och bra tågkommunikation.

Jag ser det framför mig. Ett framsusande tåg i landskapet, alla människor uppkopplade, i fina, neongröna vagnar.