"Den andra vanten"

är så tråkig att sticka. Och det är också hantverkets grej, tror jag.

Lyssna, här är vante nummer två -problematiken:
Man har en idé om vad man vill sticka. Man stickar klart och upptäcker.
Upptäcker misstag. Upptäcker en förändring. Upptäcker förbättring. Upptäcker ett nytt mönster. Det sista man vill göra är att sätta sig och göra om precis samma sak. En till likadan vante. En till likadan socka. Det är därför den andra vanten tar längre tid att slutföra (obs, jag vet att det finns folk med disciplin).

Men det vackra i kråksången är att allt hantverk förändras. För handarbetade alster ska bli lika olika som människorna, som gör dem, är. Inget hantverk är en ö.

Kommentarer

Carina sa…
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Så fantastiskt bra skrivet och igenkännande.
Herta sa…
You're so right! The same with my socks.
kerstin sa…
Jag förstär precis - som inte ens har tålamod till den första:(
jo, det har du visst! jag har sett beviset i form av sjukt fin bebiskofta :)
Anonym sa…
För att undvika detta stickar jag alltid båda vantarna eller sockorna parallellt. Man måste visserligen ha dubbelt av stickor och nystan men man slipper det tråkiga att börja om från början. Stickar några varv på den ena, några varv på den andra och vips är båda färdiga samtidigt.
Att vilja göra förbättringar förusätter ju att du skapar ditt eget mönster. Fast mina blir olika även om jag stickar från färdigt mönster :)
Jule sa…
tack och lov att jag är inte den enda som känner så. trodde att jag var den enda odisciplinerat människa...
Fränni sa…
jag håller med dig!
i am an unpatient person usually, but while knitting i become very patient, because i always need some kind of creative processes (in every kind of handwork - knitting, crocheting, sewing, baking, painting, drawing, my photography projects)... BUT yes, when it comes to doing the same thing a second time my patience is fading away. i need variety and always love it to try out new things or pattern etc.
Linda sa…
Oh yes I know this "problem". I just finished a second sock - finally!
Emilia sa…
Så sant ;) Vilka underbara jubileumsvantar jag såg när jag scrollade ner - jättefina!
Lisitalou sa…
Jag tänker att det är som med resten av livet. Man får skapa och upptäcka otroliga saker, och sen lära sig att leva med och göra det bästa av småtråkiga upprepningar... Kanske lite trist att tänka att hela livet är som ett SSS?
Anonym sa…
För mig blir det alltid tre vantar. Först stickar jag en. När den är klar hittar jag alltid saker som jag vill göra annorlunda. Ofta rätt omfattande förändringar. Så då sticker jag andra vanten med de förändringarna. Sen stickar jag om första vanten så att den blir som den andra :-)
kerstin sa…
Tre vantar är perfekt, eftersom man oftast tappar bort en av dem:)
Och tack Pernilla, när jag väntade Gustaf var jag tillfälligt inne i stickningens förtrollande värld, men sen dess har det varit öken. Kanske borde prova igen:)
Underbara kommentarer. Tre vantar, du är ett geni.